råka

„råka“: Substantiv, Hauptwort

[˅roːka]Substantiv, Hauptwort s <-n; -or>

(For more details, click/tap on the translation)

transitives Verb, transitives Zeitwort v/t <1>

(For more details, click/tap on the translation)

intransitives Verb, intransitives Zeitwort v/i <1>

(For more details, click/tap on the translation)

examples

råka höra/komma/se

zufällig(erweise) hören/kommen/sehen

råka höra/komma/se
råka i kläm

in die Klemme geraten

råka i kläm
råka i luven på varandra

sich (Dativ, 3. Falldat) in die Haare geraten

råka i luven på varandra
råka illa ut

übel ankommen

sich in die Nesseln setzen

råka illa ut
råka ha sönder något

etwas versehentlich kaputtmachen

råka ha sönder något
det har råkat bli hans yrke

es ist nun einmal sein Beruf geworden

det har råkat bli hans yrke

hide examplesshow examples

Partikelverb v/p <1>

(For more details, click/tap on the translation)

examples

råka fast

gefasst werden

råka fast
råka fast umgangssprachlichumg

geschnappt werden

råka fast umgangssprachlichumg
råka 'på någon

an jemanden geraten

råka 'på någon
råka 'på något

auf etwas (Akkusativ, 4. Fallakk) stoßen

råka 'på något
råka ut för någon

jemandem in die Quere kommen, jemandem in die Hände fallen

råka ut för någon
råka ut för något

in etwas (Akkusativ, 4. Fallakk) geraten

råka ut för något
råka ut för obehag

sich (Dativ, 3. Falldat) Unannehmlichkeiten zuziehen

råka ut för obehag
råka ut för en olycka

einen Unfall erleiden

råka ut för en olycka

hide examplesshow examples